10 tips för den som vill plantera och sköta en grav själv

TrädgårdsdagsGravskötsel

En grav kan bli både vacker och hållbar med lite planering och kanske lite nytänkande. De traditionella ettåriga växterna på kyrkogårdarna byts allt oftare ut mot perenner och marktäckare som många gånger är ett bättre alternativ – både vad gäller miljö och skötsel. Men det gäller att planera klokt så att det verkligen håller sig fint året om med den tid man har att sköta graven.

1 – Vad får jag göra? Prata med kyrkogårdsförvaltningen om dina planteringsplaner. Det kan finnas lokala regler som man bör följa – t ex om hur mycket yta som får planteras eller att växter inte får sticka ut över gravens gränser och försvåra gräsklippningen. Ibland vill de att man lämnar en ritning som visar vad man tänkt.

2 – Glöm inte bort att graven ska skötas! Det är lätt att bli för entusiastisk i sina planteringsdrömmar när man vill göra det vackert. Det måste vara praktiskt genomförbart och rimligt arbetskrävande! En illa skött grav är sorglig, oavsett hur vackra blommorna är i ogräset. Undvik öppen jord på graven – där blir det lätt ogräs. På våren ska gravplatsen städas, ogräs rensas och stenen ska tvättas. Perenner måste vattnas och gödslas under hela säsongen och det överblommade klippas bort.

Hasselfors Garden AB 800×200

3 – Klimat och ljus. På många kyrkogårdar växer stora träd och buskar som både skuggar och konkurrerar om vattnet med växterna på själva graven. Ibland är det blåsigt i de öppna kvarteren och det torkar ut jorden och växter kan blåsa omkull om de inte får stöd. Ta med platsens förhållande i dina planteringsplaner.

4 – Jord. Vad är det för jord på gravplatsen? Jorden kan vara både torr och näringsfattig och behöver då förbättras med material som ökar mullhalten och jordens förmåga att hålla fukt, t ex god kompost. Den behöver även grundgödsel på våren så att växterna får goda förutsättning att klara sig och trivas. Vattna med gödselvatten under säsongen.

5 – Växter. Växtvalet beror på platsens klimat, ljus och typ av jord. Härdigheten är viktig så att inte växterna fryser bort under vintern. Ofta råder extrema förhållanden på kyrkogården. Vissa gravar ligger i stekande sol hela dagen och andra i djup skugga. Då får man välja växter efter det. Bor man långt från graven kan man kanske inte besöka den så ofta och därför är det alltid bra att använda lättskötta växter som inte behöver daglig passning.

6 – Höjd och bredd. Gravens växter ska vara anpassade i storlek till gravytan. Dessvärre ser man ofta nyplanterade buskar och träd som i nuet är precis lagom stora, men som ganska snart kommer att bli alltför stora och skapa problem. De kan lätt få en gravsten att ruckas och de kan överskugga grannens grav. Höga perenner ska vara stadiga och kunna stå utan extra stöd.

7 – Anpassning. Kyrkogårdar kan ha mycket olika utseende och formspråk. Buxbomshäckar, krattat grus, snäckskal som fyllning i gravkvarter, stora gräsytor och många karaktärsträd spridda över hela platsen. Det ställer krav på gravens utseende för att den ska harmoniera med platsen. Ta en promenad runt hela kyrkogården och känn in platsens ande.

8 – Färg och form. På en grav blir oftast det enkla det vackraste. Växter som sticker ut alltför mycket i färg och form tar helt enkelt för mycket uppmärksamhet. Vill man ha det nedtonat väljer man växter i samma färg men med olika nyans, former och höjder. En bas av milda färger som harmonierar kan kompletteras med växter med mycket starkare färg utan att det blir för skrikigt.

9 – Perenner eller ettåringar? Förr använde man nästan bara ettåriga växter på kyrkogården. De byttes tre gånger under säsongen och innebar mycket svinn och arbete. Idag gör istället perennerna sitt intåg vilket är bra för klimatet och sparar både pengar och arbetstid. Men det gäller att välja rätt växter. En blandning av hållbara ettåringar, perenner och lökväxter (om man inte har rådjur på kyrkogården) är trevligt och ganska lättskött.

10 – Minnesväxter. Att plantera växter som påminner om den bortgångne – kanske dennes favoritväxt eller en som förknippas med personen – är ett fint sätt att minnas och hedra den döde. Det blir till ett möte genom växterna, en doft som man vet var älskad eller en blomma, en form eller färg. Och så kan man sitta där en stund, tillsammans genom växterna.

Dela denna artikel!