Norrvikens Trädgårdar grundades av Rudolf Abelin. Han kom till Båstad 1906 i sitt sökande efter en plats där han kunde förverkliga sin dröm om att skapa ett ”levande trädgårdsmuseum”. Redan vid slutet av 1800-talet arbetade Rudolf Albelin med att anlägga sitt Norrviken. Då var anläggningen belägen vid Bråviken utanför Norrköping. Olyckligtvis kom dragningen av en ny järnvägssträckning att omintetgöra möjligheterna för trädgårdarna och Rudolf sökte sig en ny plats för att förverkliga sina trädgårdsvisioner.
Under nittonhundratalets första år bjöds Rudolf Abelin till Båstad och på förslag från sina goda vänner besökte han den förfallna gården med namnet ”Lilla Båstad” några kilometer väster om samhället. Platsen kom att påverka Rudolf Abelin starkt och han såg i landskapet, naturen och det milda klimatet som den idealiska platsen för sin anläggning. 1906 blev han ägare till platsen över vilken han redan då hade upprättat en plan. Lilla Båstad fick, av sin föregångare, vid Bråviken, ärva namnet Norrviken.
Under femton år anlades trädgårdarna med stora arbetsinsatser och ekonomiska åtagande. Hassel – och fruktodlingar anlades i anslutning till trädgårdarna i hopp om att dessa skulle kunna utgöra en ekonomisk grund för fortsatt utveckling o drift. 1922 bestod odlingarna av 5000 fruktträd av 200 olika sorters päron – och äppleträd samt en betydande odling av hasselnötter. Fruktodlingarnas ekonomiska betydelse för trädgårdarna var dessvärre en missbedömning och redan efter ett par år fick man halvera personalstyrkan och söka nya former för trädgårdarnas överlevnad. 1924, endast fyra år efter öppnandet, bildades därför föreningen Norrvikens Trädgårdar.
Flera av sponsorerna i föreningen var välbeställda och man hoppades att med deras hjälp få ekonomin i bättre balans. Krigsvintrarna under 40-talet med sträng kyla, innebar en svår knäck för trädgårdarna och blev droppen som tvingade Rudolf Abelin att ge upp och sälja anläggningen. Villan var fram tills dess att trädgårdarna övertogs av Rederiaktiebolaget Nordstjernan 1942, familjen Abelins privata hem. De ekonomiska problem som drabbade trädgårdarna redan under tidigare år har påverkat deras utveckling under hela nittonhundratalets senare hälft.
Några av Rudolf Abelins projekt kom därför heller inte att genomföras fullt ut. Bl.a fanns planer på ett kapell med skogskyrkogård vid platsen för Abelins grav samt en fortsättning av Vattenträdgården ända upp till åsens kam. Vattenträdgården blev Abelins sista projekt. Inspirerad av italienska högrenässansens trädgårdar ville han här ta hand om vattnet som den omgivande naturen försåg trädgården med. Trädgården börjar nu återfå sin forma glans och vi jobbar med att återskapa och utveckla trädgården, ett arbete som kommer att fortsätta varje år.
Inget resultat
