Fritillaria meleagris L.

På våren blommar de i tusental på Kungsängarna invid Uppsala. Aldrig är de så vackra som där – mängden ökar skönheten. De schackrutiga klockorna rasslar lite svagt i morgonvinden när man vandrar förbi och lägger man sig ner hamnar man sig i en skog av dem.

Att de hamnat där har med Olof Rudbeck d.ä. att göra. Han grundade Akademiträdgården i Uppsala där han planterade dem, och i sin Blombok avbildade han den Purpurletta Daamblomman som han kallade den, redan 1658. Den vita Daamblomman är känd i odling redan 1605, också den via Rudbeck, och båda sorterna blev snart populära i slott och herrgårdar.

Från Akademiträdgårdens kompost kan lökar ha hamnat i Fyrisån och sedan flutit i land borta vid de fuktiga ängarna söder om staden. Baron Bielke på Funbo-Lövsta beskrev Kungsängarnas blomsterprakt redan 1742 och Linné nämner växtplatsen 1745 i Flora Suecia. Kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma.

Det lustiga namnet Daamblomma kommer av mönstret som påminde om Damspelets schackrutiga spelplan. Latinets Fritillaria betyder tärningsbägare och Linné byggde på med pärlhönans mönstring – meleagris. Både de röda och de vita blommorna är rutiga, men det syns knappt hos den vita.

Idag är Kungsängsliljan nästan en trendblomma. Alla lökfirmor säljer den och på Chelsea Fower Show ser man dem ofta i intressanta kombinationer, men i en på en våräng i trädgården är de nog vackrast, som på Hill House i Helensburgh i Skottland. Där växer den tillsammans med narcisser och andra vårblommor. Trädgården och huset skapades av arkitekten och konstnären Charles Rennie Macintosh 1902 och han tecknade och målade gärna denna blomma; dess geometriska mönster var perfekt för hans jugendstil och blandningen av det stiliserade och det mjuka organiska.

Kungsängsliljan är giftig som de flesta andra Fritillaria-arter. Löken innehåller olika alkaloider som kan ge kräkningar, kramper samt hjärt- och kärlproblem. Det kräver dock ganska stora doser hos vuxna, små barn är känsligare.